Tänkte dela med mig av min amningsresa hur den började och hur den slutade. Jag var fast besluten om att jag skulle amma Léon. Direkt på bb efter att jag hade duschat fick han mitt bröst, han sög tag direkt och undersköterskan kom och tittade och sa att det såg ok ut. De första dagarna/månaderna var hemska det gjorde så himla ont att jag grät medan jag ammade. A vart frustrerad över att jag inte ville köra med bröstpump men jag var så bestämd och inställd på att det skulle gå. jag visste att om jag skulle pumpa ut mjölk och ge på flaska så skulle det iallafall göra ont när jag väl ammade. Därför var det lika bra att bara amma på så ofta jag bara kunde för att vänja mina bröst.
Tiden gick och man brukar säga att tiden läker alla sår och det gjorde det också. Såren läkte och efter ungefär 3-4 månader började det göra mindre och mindre ont för varje gång jag ammade. Jag var så glad att jag tog mig igenom all smärta men det var det värt. Jag var till och med bröstmjölkdonator läs mer om det HÄR.
Allt bara flöt på och vi ammade på för fullt vart som helst och när som helst så ofta L.éon ville. Fram tills han blev 10 månader då kände både jag och han att det inte var tillräckligt. Han var missnöjd och jag började bli trött på amningen eftersom han ville suga hela tiden på natten och det kom inget, vilket gjorde mig irriterad. Då bestämde jag mig för att ge välling istället och det funkade hur bra som helst. Han själv kände att han blev mätt och belåten och han bara accepterade att det inte längre fanns mjölk i mina bröst. Jag kunde själv inte drömma om något bättre avslut på denna amningsresa. Vilken klok liten kille jag fått, är så glad att jag lät det gå som det skulle och att det blev som det blev.
Det här är den senaste amningsbilden som vi tog den 6 Mars 2018, då var han 9 månader och någon vecka.
Senaste kommentarer