Just nu befinner jag mig i v 40 (39+6) och det är dags när som helst för lillen att komma ut. Jag har förberett mig så gott jag kan, jag har vart på föräldragrupper tillsammans med A, tittat på gravid vecka för vecka, läst massa inlägg på bloggar/ böcker, pratat med partner och vänner. Jag vill vara hemma så länge jag kan så att det inte känns så utdraget inne på förlossningen. Dock vet jag inte hur jag kommer reagera på smärtan samt hur mycket smärta jag kommer kunna klara av hemma. Jag har tänkt att ta det ganska lugnt när värkarna kommer igång. Packa bb väskan, ta en lång varm dusch och försöka vara lugn och sansad. Jag litar fullständigt på min kropp och kommer låta den sköta sitt, jag ska hjälpa den så gott jag kan genom att andas och tänka positivt. Självklart vet jag inte vad som kan hända och jag kan inte påverka det heller. Därför bygger jag inga framtidsplaner/förväntningar. Genom att oroa mig, vara rädd samt kontrollera min förlossning anser jag vara en otjänst mot mig själv. Jag tar det som det kommer och känner mig ganska lugn inför vad som komma skall. ?
Jag lever med ett motto och försöker alltid tänka så:
Allt som händer, händer av en anledning
Senaste kommentarer