Dagen började hos ett besök hos barnmorskan där jag satte in en spiral. Det känndes kan jag säga men smärtan gick att tåla, känndes som en sammandragning. Man är ju rätt så smärttålig nu efter förlossningen samtidigt som man är extra känslig där nere. Så det jämnar väl ut sig, ja nog om det nu. Under insättningen var Léon lite gnällig men det var inget gapskrik iallafall haha. Så fort barnmorskan var fördig lyfte hon upp honom och han var genast tyst och nyfiken på allting runtomkring.
På eftermiddagen hade Léon tid hos barnsjuksköterskan, han vägdes och mättes samt fick han sina första vaccin. Åhhh gud så ledsen han var… tårarna bara rann och han hulkade och inte ens då dög tutten som är det bästa han vet. Jag var själv super nära på att gråta det skär verkligen i hjärat när ens barn gråter så intensivt. Det var som barnsjuksköterskan sa att vi människor blir så påverkade av barnskrik, man blir stressad och alldeles till sig. Jaa det stämmer verkligen, jag kan inte förstå mig på föräldrar som har kolikbarn. Det måste vara fruktansvärt att höra ens barn gråta, samtidigt som man inte kan göra något åt det. Nej usch vad hemskt..
Senaste kommentarer