10 timmar på akuten

I förrigår dansade syrran som hon alltid brukar göra. Hon gjorde ett baletthopp och ramlade på foten. I samma veva låg jag inne i sovrummet med Léon och halvsov. Jag hörde samma låt om och om igen tillslut blev jag irriterad, och tänkte att jag måste gå upp och säga till henne att sluta spela samma låt. Då hörde jag hur nånting ramlade, inte kunde jag tänka att det var syrran för så lät det inte. Efter enstund hör jag hur hon går ut i köket till hennes pappa och gråter för fullt. Då förstod jag att det var hon som trillade. 

Igår blev det en sjukt lång dag, först åkte vi till huddinge sjukhus akut mottaging där fick vi vänta på att träffa en läkare. När det äntligen var syrrans tur fick hon berätta vad som hade hänt för läkaren. Samt fick hon visa honom foten som han undersökte och sa ”det var en jädrans bula”. Vi skrattar fortfarande åt det än idag! Han hänvisade oss till röntgen och efter röntgen fick vi vänta på svar,  som tog tid. När vi hade fått svar visade det sig att hon hade brutit foten. Då blev vi hänvisade till city närakuten för barn, där har dem speciell vård för barn och ungdommar. Då fick vi åka dit och vänta på att få träffa en ny läkare och vänta ännu mer för att få lägga gips. Det var massa barn där i olika åldrar, tyckte så synd om dem sjuka barnen… Vi var i huddinge kl 11:15 och kom hem runt 9 tiden, ja 10 timmars väntan… Léon skötte det gallant, tyckte mest synd om honom stackarn som behövde stå ut med allt. S